Bilder säger mer än ord!!
Historia typ...
Har haft Bulimi i ca. sex år nu :(
Skrev in mig på BUP i oktober 2009 å blev utskriven och frisk förklarad ett år senare.
Men oj va dom inte kunde läsa mig, att ja inte var frisk för att släppas därifrån, men ville inte vara kvar så spelade, vilket ja kanske ångrar lite ni för har fallit tillbaka rejält i skiten.
Men seriöst vem vill gå igenom detta: Walk of shame till mottagningen - sitta i väntrummet å känna sig riktigt nertryckt - kallas för att vägas + att man får en klankande kommentar oavsett vad vågen visar - väntrummet igen då man mår piss efter vågen - psykologen som frågar: hur mår du idag, hur har allt gått med maten, följt vårat (omöjliga) matschema, unnat dig sånt som är jobbit för dig (hennes kommentar: du vet att du måste äta allt) - sen gå därifrån med djup ångest å en känsla av värdelöshet & otillräcklig å dum.
-
Ja klarar inte av att bli frisk å fri på egen hand, men vill verkligen inte dit igen.
-
Är inne på min femte dag utan att spy, men idag sket det sig fullt ut, en positiv sak är iof att ja inte hetsätit utan psyket ville inte behålla maten ja ätit. Maten som var jobbig var: lite för många nötter + två knäcke med (lite FÖR mycket) ost + pommes (portion lika stor som en stor pommes på mc) åt ingen kvällsmat å till lunch var det bara sallad. Känns okey ändå efter omständigheterna.
orka!!
okey nu är det lördag enligt klockan, allts¨å är ja inne på min fjärde dag, tre dagar utan ÅTERFALL, jävlar i helvetet va humöret har sugit idag, pendlar mellan ett monster å lipsill... helt matt
-
Orka vara mitten i smeten, skitsnack hit å dit, nu får det fan va slut... allt går runt, snappt som f*n också... trött på allt ältande å tjat, nu får de vara nog. PUNKT.
Hur har ni tänkt, kan inte fungera som en psykolog för er alla, kan ju inte ens ta hand om mig själv, ja gör ju sönder min kropp inifrån till ut... ja e snart helt tom å slut på energi.
Ensamheten tar död på MIG !!
DEN GÖR MIG SJUK, äter för att ja e ensam å äklig
20 minuter är lång tid
Yes suget är här som vanligt, de sägs att ett sug skall gå över på 20 minuter,
En evighet!!!!
Dagen har gått bra men humöret har varit känsligt, gråten har suttit i halsen, dock tvingat bort den. Är nämligen så trött på att gråta över den här skiten, finns så mycket annat man kan lägga tårar på, Eller??
Men nu ligger ja under täcket å har borstat mina tänder så bråkar med mig själv om ja skall gå upp eller inte, trött på helvetet,
sitter halvt liggande å bilringarna bara väller, fy fan va äckligt
nää nu drar ja täcket över huvudet å tvingar bort mig själv till mina nattliga mardrömmar.
ont i kropp å själ hmm
sitter å förklarar för en vän om hur det är att leva såhär som..
vän: men, får du bara en känsla då du måste gå på toaletten å.. bara sådär ?
om det ändå va så enkelt :)
e det bara ja som tycker det är svårt att föklara hur ens hjärna/mage fungerar när man sätts under hets?
känns som om ingen förstår, oavsett hur man förklarar, vänder å vrider är man fortarande bara den där sjuka tjejen som dom försöker finna en enkel lösning till att bli "fri" från sitt tänk, DET ÄR INTE SÅ ENKELT!! fatta!!!
alla dessa regler bara för att man sagt en gång för längesedan att de e jobbigt att äta en viss mat, då blir de helt plötsligt förbud, ja för det gör ju definitivt saken bättre,
Bullshit, då vill man bara ha det merA
ååå arg å ledsen, så dags att sova
