havenoregrets

Skrev in mig på BUP i oktober 2009 å blev utskriven och frisk förklarad ett år senare.

Men oj va dom inte kunde läsa mig, att ja inte var frisk för att släppas därifrån, men ville inte vara kvar så spelade, vilket ja kanske ångrar lite ni för har fallit tillbaka rejält i skiten.

Men seriöst vem vill gå igenom detta: Walk of shame till mottagningen -  sitta i väntrummet å känna sig riktigt nertryckt - kallas för att vägas + att man får en klankande kommentar oavsett vad vågen visar - väntrummet igen då man mår piss efter vågen - psykologen som frågar: hur mår du idag, hur har allt gått med maten, följt vårat (omöjliga) matschema, unnat dig sånt som är jobbit för dig (hennes kommentar: du vet att du måste äta allt) - sen gå därifrån med djup ångest å en känsla av värdelöshet & otillräcklig å dum.

-

Ja klarar inte av att bli frisk å fri på egen hand, men vill verkligen inte dit igen.

-

Är inne på min femte dag utan att spy, men idag sket det sig fullt ut, en positiv sak är iof att ja inte hetsätit utan psyket ville inte behålla maten ja ätit. Maten som var jobbig var: lite för många nötter + två knäcke med (lite FÖR mycket) ost + pommes (portion lika stor som en stor pommes på mc) åt ingen kvällsmat å till lunch var det bara sallad. Känns okey ändå efter omständigheterna.